Jag trodde knappt mina ögon när min bror visade sig i min dörröppning idag på morgonen. Inte ens jag hade gått upp ännu. Visst, okej. Det var kanske inte så konstigt att han hade vaknat eftersom de höll på att riva ner hela vår lägenhet utanför. De ska typ byta plankor och de började redan klockan sju i morse. Gissa om jag var arg, hmm gissa om brorsan var arg.. Först när jag vaknar av oljudet trodde jag att det var Amanda som höll på att göra något helt galet. Typ, bygga upp en cirkus. Jag skickade ett sms till henne och frågade vad hon höll på med. När oljudet inte hade slutat efter tio minuter gick ju upp och kollade ut genom fönstret. Då fick jag reda på vad det hölls på med. Förbannad över att klockan fortfarande bara var lite över sju slänger jag mig i sängen igen och försöker stoppa in kuddarna i öronen som två stycken öronproppar. Sen hör jag "Vad i helvete håller du på med?!!" Ja, då var det alltså min bror som stog där i dörröppningen. "Grattis, du har vaknat för första gången helt själv under fyra år. Det är dom där ute som håller på." Sen går han och mumlar en rad svordomar.. Inte så konstigt. Men tänk, första gången på fyra år går min bror upp helt själv utan att ens jag eller mamma behövt ropa på honom. Grattis.